Jag lyssnade nyss på Danny på morgon-tv. Han pratar om hur han tappat bort sig själv på vägen när han blev känd. Han vill föreläsa för ungdomar för att få dem att förstå vad som är viktigt  livet. Han säger att man lätt tittar på andra för att hitta sig själv, men att man borde titta inåt i stället. Jag sympatiserar verkligen med hans ambition att vara en god förebild och jag tror att ungdomar mår gott av att höra det han har att säga. Men jag tänker att det låter som att Danny missat en viktig poäng.

 

Eftersom vi är sociala varelser som formas av det sammanhang vi lever i är det helt naturligt att vi tittar utåt för att förändra det vi är inombords. Hur ska vi annars veta vilka alternativ som finns? Om jag ska utveckla mina matvanor och hitta det jag tycker om, kan jag inte göra det genom att endast analysera de smakminnen jag har. Det är alldeles för komplext eftersom olika smak-kombinationer ger olika reaktioner hos mig. På samma vis kan jag omöjligt veta vad jag tycker om saker jag ännu inte upplevt. Barn lär sig genom att härma, det är en naturlig väg till egna kunskaper. Det Danny skulle kunna ge ungdomarna som tankeställare är att vara kritiska i och medvetna om resan. För det är där skillnaden på att gå vilse och att hitta rätt uppstår.

 

Erfarenheterna måste till, vi kan inte hoppa över något steg för då har vi inte fått förståelsen som krävs för övertygelse. Livet är ju en process av ständig förändring, snabba lösningar och genvägar är inte menat. För precis som Danny beskriver, när vi då når målet så vet vi inte vad vi ska göra med oss själva. Det gäller att lära sig uppskatta resan även fast vi är varelser som ständigt letar efter det bästa. Sortera sina instinkter. Mognad kanske ligger i att kunna känna igen vad som ger kortsiktig tillfredsställelse och vad som är beydelsefullt i längden, en meta-nivå i utvecklingen. Också känslan av att inte riktigt veta vad meningen är med det som sker, men ha förtroende för att det är betydelsefullt för den egna resan. 

 

Lita på processen, var kritisk och var i nuet. In omnia paratus.